Loggboken

Jens Kiil fick däcket lackat under påskhelgen. Om det var på gränsen till för kallt förra året så var det tvärtom i år. När solen låg på presenningen steg temperaturen till cirka 35 grader! Allt gick bra och nu skiner det igen.

Nylackat nr 1

Nylackat nr 2

Nylackat nr 3

Våren är här och med den börjar arbetet på däck. I år är det lite fler skador i det lackade däcket, säkert ett minne från fjolårets härliga långsegling. Så nu väntar några veckors slipande och lackande. Vi passar även på tt lägga ny nåt på några ställen. Till det kommer Feins nåturrivningsverktyg på sin plats.

Thank you Fein!

Två lager högblank Epifanes, därefter två lager Epifanes sidenmatt.

Under vintern har det fixats en hel del inne i styrhytt, salong och förpik. Framförallt har det lackats: golv, diskbänk, styrbord och matbord. Inte kanske det allra nödvändigaste för att skutan ska bevaras. Men det gör att allt ser lite fräschare ut. Och så är det ju kul när det blänker så.

Nu när det börjar bli varmare ute ska vi sätta igång med arbetet på däck. Det är ev några däcksplankor som ska bytas ut. Sen framåt mars-april börjar arbetet på Beckholmen med den nya mesanmasten.

Som ni kanske vet så bröts Jens Kiils mesanmast på mitten under hård sjögång utanför Hasle på Bornholm i somras. Under hösten 2013 har vi fått besök av en besiktningsman från försäkringsbolaget Alandia som mätte upp och konstaterade att haveriet framförallt berodde på rötskadan vid vantfästena. Toppdelen av masten ligger nu vid sidan av Jens Kiil på kajen. Den återstående delen sitter kvar ombord och fungerade fortfarande för att hålla upp täckställningen som sattes upp i november.

Vi fick tidigt kontakt med Hakon Malmborg på Constantia som ska byta ut sin fockmast mot en grövre. Deras gamla mast av douglasgran är i utmärkt skick och vi kom överens om ett köp av begagnad stycke mastämne. I november lyftes deras mast av och vi var ute på Beckholmen och inspekterade. Därifrån kommer dessa bilder. Nu ska vi förbereda för att jobba med vår nya mesanmast. Det blir till att hyvla en hel del och sedan ytbehandla. To be continued…

Constantias gamla och nya fockmast bredvid varandra

Toppen på fockmasten

Bara lite skavskador där klon har suttit

Toppdelen

Skeppsholmen i dimman.

Efter en seglats på nästan tre månader är Jens Kiil nu tillbaka där vi började. Vi avslutade med en solig och skön helg på Mörtö Bunsö med bad och grillning och styrde sedan in till Skeppsholmen där vi förtöjde på söndagseftermiddagen. Då var det ännu soligt men morgonen därpå var det kompakt dimma och fullt med dagg på däck. Hösten är här, lagom till att vi kom hem.

Nu ska det sorteras bilder och snart kommer ett eller flera bildcollage från sommaren upp här på hemsidan.

Hej då Nynäs!

De sista besättningsmedlemmarna mönstrade av i Nynäshamn. Tack Bosse och Tommy! Efter en vilodag i Nynäs med sedvanlig bunkring från Nynäshamns bryggeri och rökeriet i hamnen så satte vi kurs norrut genpm Stockholms skärgård. Det blir kanske ett stopp på Mörtö Bunsö eller Villinge innan vi kommer in till Skeppsholmen på söndag. På arbetslistan för helgen står sista grillningen, sista badningen, läsa ut sommarens tredje bok och att mentalt förbereda sig på att komma tillbaka till staden.

Jag tittade igenom alla bilder från sommaren. Tänk vad mycket vi har varit med om och vad många vänner som varit med. Det kommer att ta lång tid att redigera och lägga ut bilder på hemsidan men det tar jag itu med så fort vi är hemma.

Två av gubbarna. Mycket erfarenhet.

Tre gubbar kastade loss från Arközund och slog sina kloka huvuden ihop och navigerade uppför den trånga farleden utanför Arkösund, ut på öppet vatten och förbi Hävringe med dess fina båk och fortsatte upp mot Hummelviksfjärden innanför Ringsön. Där skulle man kasta ankar och njuta av en enkel men god middag med finaste argentinska rödvinet och kanske en cognac som avec.

Tänk vilken spännvidd vi på Jens Kiil har haft när det gäller besättning. Släkt, vänner och nya vänner. Unga, gamla, erfarna, oerfarna, självsäkra, osäkra, sjösjuka osjösjuka, gourmeter och gourmander.  Och så Lars Friberg.

Snart inne i Stockholms skärgård. Känns fint.

Johan och Jörgen tar klofallet.

Jens Kiil bytte besättning i Västervik. Harriet gick av och ersattes av ett gäng grabbar i mogen ålder: Johan, Mats och Jörgen. Och så småflickorna Elsa och Selma. Från Västervik tog vi den gamla Valdermarsleden norrut. Seglen sattes och vi gjorde stabil fart. Första stoppet blev vid den fina klippan vid Trässö där vi låg på nedvägen.

Från vänster: Jörgen, Johan, Mats och Åsa.

Dagen efter kastade vi loss och styr nu upp mot Fyrudden. Skönt att det oftast är sydliga vindar längs kusten. Det gör seglingen lättare i de trånga farlederna.

Äntligen segel igen.

Vi lämnade Byxelkrok och satte kurs mot Västervik. Det blåste en lätt bris och vi satte segel. Det gick bra trots att vi bara tre arbetsföra ombord; Fredrik, Åsa och Harriet. Nu seglar vi cirka två knop med storsegel, fock och klyvare. Mesanseglet är nedpackat efter mastbrottet utanför Bornholm.

I Västervik ligger vi två nätter och på torsdagen kommer det återigen storbesättning ombord, bror Johan med lilla Selma, Mats med lilla Elsa och vår barndomsvän Jörgen från Norrköping. Därefter blir det äntligen några dagar med naturhamnar, Trässö, Harstena och Bergön. Skön omväxling från alla hamnar vi legat i.

Rak rutt mot Byxelkrok. Förbi Dämman och Blå Jungfrun.

När man färdas söderut i Kalmar sund blåser det sydvästlig vind. När man färdas norrut blåser det nord. I alla fall känns det så. Med mesanen kapad är det inte stor mening att kryssa sig uppåt så vi går mot Byxelkrok på norra Öland för motor. Det ären väldigt rak sträcka upp längs kusten så autopiloten Robertson får jobba idag.

Byxelkrok är en av våra favorithamnar. Hamnkaptenen Kenneth är en stor skutvän och ger oss alltid en bra plats. Dessutom brukar vi få ligga gratis eftersom skutorna lockar till sig besökare.