En liten minskning i vindstyrka och våghöjd på tisdagsförmiddagen gjorde att vi bestämde oss för att sätta kurs mot Simrishamn. Vi kastade loss vid åtta på morgonen men hann inte längre än en sjömil innan vi hörde ett knak. När vi tittade bakåt såg vi att toppen på mesanmasten knäckts av alldeles ovanför vantfästena och rasat ner i sjön. Bommarna ramlade ner på relingen. Vi fick bärga toppen och surra den vid sidan av styrbordssidan. Sedan var det bara att åka tillbaka till Hasle och överblicka skadorna.

Mesantoppen innan den togs upp på kajen.

Masttoppen ligger nu på kajen och alla fall och skot och annat avtaget. Vindkraftverket verkar ha klarat sig men rotorbladen har gått av. Vi får se om det även klarat havsvattnet när vi släpade in det till hamn. Tur att ingen kom till skada och att inga tampar fastnade i propellern.

Så, vi blir kvar här i Hasle till på fredag. Både på grund av vädret och för att Jenny och Pär måste ta färjan hem.

Avkortad mesanmast, jaja…

Går det att segla då? Ja, vi får klara oss utan mesanseglet men man brukar ju mest ha medvind när man seglar uppåt kusten, eller?